← Tillbaka till Sjölunds DNA-tolkare

Hur fungerar verktyget?

Den vanligaste frågan när man DNA-släktforskar är "Hur nära släkt är denna DNA-matchning?" Det har saknats verktyg på svenska, så jag skapade denna DNA-tolkare. Framförallt har det saknats verktyg som kan ta hänsyn till områden där "alla är släkt med alla". Jag hoppas att du har nytta av min DNA-tolkare i ditt forskande!

Peter Sjölund Peter Sjölund

Kort sagt

När du och en DNA-matchning delar DNA går det ofta att bedöma ungefär hur nära släkt ni är. Det här verktyget tar några siffror om det delade DNA:t och jämför dem med hur mycket DNA kända släktingar brukar dela. Utifrån det räknar det ut hur sannolika olika släktskap är – och visar de troligaste släktskapen i ett släktträd.

Vad betyder "delat DNA" och "cM"?

Du ärver hälften av ditt DNA från varje förälder. Två släktingar har fått delar av sitt DNA från en gemensam ana, därför delar de vissa bitar som är identiska. En sådan bit kallas ett delat DNA-segment.

Längden på ett segment mäts i en enhet som heter centimorgan (cM). Du behöver inte förstå enheten i detalj – tänk bara att fler delade cM och större delade DNA-segment i regel betyder att ni är närmare släkt.

Grundidén: nära släkt delar mer, och i större bitar

Varje gång DNA förs vidare till nästa generation blandas det om och de delade bitarna klipps upp i mindre stycken. Det ger ett tydligt mönster:

Nära släktingar (som syskon eller kusiner) delar mycket DNA i några få stora bitar. Avlägsna släktingar delar lite DNA i små bitar – eller ingenting alls. Ungefär som en kopia av en kopia: ju fler generationer, desto mer bryts mönstret upp och bleknar.

De fyra ledtrådar verktyget tittar på

Hur väger verktyget ihop ledtrådarna?

För varje möjligt släktskap ställer verktyget frågan: "Om vi vore till exempel kusiner – hur väl stämmer då just de här siffrorna?" Det gör den bedömningen för varje ledtråd och lägger sedan ihop dem. Släktskap som passar alla ledtrådar bra får höga poäng, de som passar dåligt får låga.

Till sist räknas poängen om till procent. Alla grupper tillsammans blir 100 %, så siffran vid varje släktskap visar hur troligt just det är jämfört med de andra. Det är de här procenttalen du ser i cirklarna i trädet.

Vissa släktskap är vanligare (kallas "prior")

Du har många fler avlägsna släktingar än nära. Bara ett fåtal människor är dina syskon eller kusiner, men du kan ha tusentals fyr- och femmänningar. Därför är en slumpmässig DNA-matchning oftare en avlägsen släkting – redan innan man tittat på DNA:t. Verktyget kan väga in hur vanligt varje släktskap är, vilket gör att avlägsna grupper inte trycks undan i onödan.

Endogami – när alla är släkt med alla

I vissa släkter och befolkningar är människor släkt på flera håll samtidigt (det kallas endogami, och något liknande händer vid anförluster, när samma ana återkommer på flera ställen i ett träd). Då delar två personer en mängd extra små bitar DNA som kommer från gemensamma anor långt tillbaka – inte från ett nära släktskap. Det blåser upp det totala delade DNA:t och kan få en avlägsen släkting att på pappret se ut som en nära.

Nyckeln är det största enskilda segmentet. En stor obruten bit kan inte skapas av endogami – den kräver en gemensam ana i närtid. Endogami blåser bara upp antalet små bitar. Därför korrigerar verktyget så här: behåll det största segmentet orört och krymp resten (alla mindre bitar, där bruset finns) med en andel som beror på hur stark endogamin är.

Du väljer nivå med endogami-reglaget, som har fyra lägen:

Har träffen ett stort segment (säg över 40 cM) reduceras den knappt alls – det är en äkta nära signal. Är däremot det största segmentet litet (under ~15 cM) finns ingen närsignal, och då krymps träffen ned mot brusnivån och behandlas som mycket avlägsen. På så vis kan en endogam träff på 350 cM, som ser ut som en tremänning, korrekt landa som fyrmänning eller ännu längre bort.

Trädet: hela och halva släktskap

Samma mängd delat DNA kan komma från flera olika släktskap. En helkusin, ett halvsyskons barn och ett syskonbarnbarn delar till exempel ungefär lika mycket. Därför visar trädet samma procenttal i flera cirklar – alla som hör till samma grupp.

Testpersonen står i mitten. Åt höger (blått) visas hela släktskap, där man delar ett helt anpar. Åt vänster (violett) visas halva släktskap, där man bara delar en enda ana – de ligger ett steg längre bort räknat i "meioser" (antalet led i släktkedjan mellan er).

Ålder (födelseår) – vem i gruppen är mest trolig

Du kan valfritt fylla i födelseår för dig och din matchning. Åldern ändrar inte gruppernas sannolikheter – de bygger enbart på DNA:t – men den hjälper till att peka ut vem inom en grupp som är mest trolig.

Varför behövs det? En och samma grupp rymmer släktingar av olika generationer. Gruppen M4 innehåller till exempel både helkusin (samma generation som du), halvsyskonbarn (en generation yngre) och syskonbarnbarn (två generationer yngre). De delar ungefär lika mycket DNA, men är födda vid olika tid – och då avslöjar skillnaden i födelseår vilken av dem det troligen rör sig om.

Verktyget räknar med att varje generation motsvarar ungefär 30 år. Är din matchning mycket yngre än du flyttas sannolikheten mot de yngre släktingarna i gruppen (barn, barnbarn); är hen äldre flyttas den mot de äldre. Effekten växer gradvis med åldersskillnaden: vid lika (eller nära lika) födelseår sker ingen omfördelning alls, och varje cirkel visar då hela gruppens värde precis som utan födelseår. Först vid ungefär en hel generations skillnad slår omfördelningen igenom fullt ut.

Åldern påverkar alltså bara hur en grupps sannolikhet fördelas mellan de enskilda cirklarna i trädet. Panelen "Sannolikhet per släktskapsgrupp" visar alltid hela gruppens sammanlagda värde, oberoende av ålder.

Kom ihåg att det är en uppskattning. Vilka delar av DNA som ärvs från föräldrarna är delvis slumpartat. Det innebär att syskon ärver delvis olika och att två personer med exakt samma släktskap kan dela olika mycket DNA. Spannen överlappar dessutom varandra, särskilt för avlägsna släktingar – tremänningar och längre bort delar ibland väldigt lite, eller inget alls. Se därför resultatet som den mest troliga gissningen, inte ett facit, och väg ihop det med ditt släktträd och andra matchningar.

Hur bra fungerar det i praktiken? Jag (Peter) har testat verktygets algoritm mot 263 kända släktskap ur DNA Painters "Library of Matches". Det visar sig att verktyget pekar ut exakt rätt släktskapsgrupp i ungefär två fall av tre, och rätt eller näst intill (inom ±1 grupp) i 95 % av fallen. Läs hela valideringen här →

Så sker beräkningen statistiskt

Det här avsnittet är för dig som är nyfiken på de statistiska detaljerna. Du behöver inte läsa det för att använda verktyget.

För varje möjlig släktskapsgrupp räknar verktyget ut hur väl dina fyra ledtrådar stämmer. Varje ledtråd jämförs med en enkel sannolikhetsfördelning vars form bestäms av gruppens antal meioser M (antalet led i släktkedjan) och gruppens statistik från referenstabellen:

Innan ledtrådarna vägs ihop lägger verktyget in en förhandssannolikhet (prior): hur många kända par som ligger bakom varje grupp i referenstabellen. Vanligare släktskap får alltså en högre utgångspunkt.

Allt kombineras sedan enligt Bayes sats. Förenklat, för varje grupp:

poäng = log(prior) + w₁·log(L₁) + w₂·log(L₂) + w₃·log(L₃) + w₄·log(L₄)

där L₁–L₄ är de fyra ledtrådarnas sannolikheter och w₁–w₄ är fasta vikter som avgör hur mycket varje ledtråd väger (total cM väger tyngst). Till sist görs poängen om till procent som summerar till 100 % (en så kallad softmax). Är endogami-reglaget på krymps de små bakgrundssegmenten bort innan jämförelsen – en andel som beror på vald nivå – medan det största segmentet lämnas orört (se avsnittet om endogami ovan). Segment kortare än detektionströskeln (7 cM) ignoreras helt.

Åldern (om födelseår angetts) läggs på efter att gruppernas procent räknats fram och rör alltså inte själva grupp­sannolikheterna. Varje släkting i trädet har en generationsförskjutning δ (0 = samma generation som du, +1 = en generation yngre, −1 = en äldre). Skillnaden i födelseår jämförs med en normalfördelning kring δ·30 år, och gruppens procent fördelas mellan gruppens släktingar i proportion till hur väl var och en passar. Hur starkt detta slår igenom vägs med en faktor som är 0 vid lika ålder (ingen omfördelning – platt som utan födelseår) och växer till full effekt vid ungefär en hel generations skillnad.

Källor

Beräkningarna vilar på publicerad statistik över hur mycket DNA kända släktingar faktiskt delar:

Kalibrering av endogami-justeringen. Flera oberoende källor stödjer att endogami kan blåsa upp delat DNA kraftigt, att korrigeringen därför behöver vara stor, och att den bör styras av segmentstorlekarna – med det största segmentet som pålitlig signal:

← Tillbaka till Sjölunds DNA-tolkare

Skapad av Peter Sjölund